KIVIK 5 OKTOBER. VURPA OCH BLÅ HIMMEL..

KIVIK 5 OKTOBER. VURPA OCH BLÅ HIMMEL..

Jag är en återfallare, körde mkt på hela 90-talet hela östeuropa, oljevurpa i Dresden på väg till Sarajevo. Men vi kom dit och allt gick bra.. Men det var 16 år sedan..

Nu har jag åkt några turer med BMW klubben D15, mycket gemenskap och trevnad, Minns Fru Linner som gick och glatt kramade "gubbarna" vid Statoil Eslöv  och sen vid Huaröds kyrka gick runt och bjöd på bullar..En glad och smittande hjärtligthet..

Fick i sista minuten en påminnelse om Kiviksturen sönd. den 5 okt. Det var ju bara ett måste.!!. Tyvärr så körde jag för nära vägrenen, ett minne från den tragiska olyckan mellan Önneköp och Huaröd där en kvinna och en man ute på en en vårtur 28 april 2013 mötte en omkörande bilist på ett litet vägkrön, och kvinnan miste livet under trágiska omständigheter.. Sen dess har jag en dålig vana att hålla mig för långt till höger, Vilket ändå inte hade haft någon som helst betydelse i vid Önneköp.

Nåväl åter till Kivik.. Vi kom vid Norra Hultarp 10.40.. jag som nr 2 eller 3.. passerade en stor fin björkdunge, jag tänkte hit åker jag igen för att ta lite bilder.. Ingen MC synlig framför mig, plötsligt kommer en högersväng och jag hinner inte gå ut och göra svängen flackare, varför svängen blev långt över på andra körbanan, har ABS bromsar, men vågare av ngn anledning inte tvärbromsa utan fortsatte ut i diket och körde väl där i 5 - 8 meter jäms med en stengärdsgård från 1700-talet.. Innan styret vek sig och det blir tvärstopp.. Jag flyger av MC har himmel grantoppar och asfalt runt omkring mig innan jag dunsar ner i asfalten och rullar några varv innan jag snyggt hamnar på rygg, tittade upp i en blå himmel inramad av grantoppar.. Ligger chockad och förvirrad en stund Tackar Gud för att jag trots allt lever..

 Jag känner så tår och fingrar fungerar, har ont i rygg och axel.. Efter 5-10 sek kommer så kommer gänget jag hade bakom mig, Per Anders Olsson ropar ut att stoppa alla uppe i svängen..kommer fram med bl.a två tjejer och frågar hur det gick, var jag hade ont, rörlighet osv. Tjejerna tröstade och lugnade i mitt chockade och förvirrade tillstånd.. (Varför är tjejer så bra på just det ?)

Per Anders  vill ha dit ambulans och släpkärra till MC, (var nu den skulle komma ifrån ?)..Sen "råskällde jag på allt och alla, Varför kör ni så fort..? - Är det ngt hastighetsrekord som ska slås eller tävling av ngt slag..?   Ja jag var inte snäll.. Jag började tack vare tjernas nära och fina omtanke kvickna till och som MC åkare naturligtvis omg kolla hur MC´n såg ut.. -"Nej nu måste vi kolla dig först det ordnar sig med MC´n".. Jag fick verkligen "ryta till" och be dem resa upp hojen.. Jo, den kunde stå på egna ben, skrapad och utan sidoväska och backspegel men annars ok, Jag fick hjälp att vingla mig upp och märkte att allt fungerade men chockad och "tagen" och otroligt generad.. Fick hjälp av tjejerna.. (Inte kul att visa tårar under en skrapad  MC hjälm)..Per Anders Olsson tar kommandot och säger, - Ok, nu kör jag sakta framför dig,  tjejerna o Patrik(?) strax bakom, så ta vi ett nytt Ambulanssnack framme vid huvudvägen.. Allt gick bra och kändes ok trots smärta i rygg och axel.. Vi fortsatte till Sösdala station där resten av gänget hade den planerade fikapausen.. Där fick jag gå runt och be alla om ursäkt som jag skällt och burit mig så illa åt mot.. Jag fick full förståelse, alla förstod mitt cockade tillstånd.. Sen körde vi det som jag upplevde turens snyggaste väg, Sösdala-Linderöd-Brösarp. i Kivik var det trångt med kul.. Joel, säkert van MC åkare kom och berättade att samma sak hänt honom förra året.. Skönt, jag var alltså inte ensam..Efter en stund krånglade jag upp mig på MC och körde hem till Malmö via Simrishamn och Ystad..

MC´. är nu inlämnad, väntar på beksked om inlösen eller rep. Jag har fortf ont i rygg, bröst och axel, men inga frakturer..

Mitt största minne från denna resa är all den omtanke  kunnande och rutin som visades mig vid N Hultarp, Alla tröstande förstående ord och handlingar. t.ex att alla efterföljande stannade en bra bit upp i svängen, så jag slapp ha 20 nyfikna ansikten framför mig.

(Det kan inte ha varit en trevlig syn, en MC i diket och mig liggande blick stilla som ett kryss mitt på vägen.).

Tack för all Hjälp från Per Anders Olsson och Patrik.. Tjejerna vet jag tyvärr inte namnet på.. Men stort tack till er alla, glömmer er aldrig.

Har nu varit på platsen 2 ggr och tagit bildet etc. Som Per Anders senare skrev i sitt vänliga mail,  Jag körde för nära kanten, höll inte ut i vägbanan, och då jag blev överraskad av högersvängen kom jag för fort, kom till vänster ur svängen och ner i diket,

Att jag lever idag beror på att jag landade på vägen, och inte  med huvudet i stengärdsgården bredvid..Hastigheten i diken kan inte varit mer än högst 30km..Jag måste ha bromsat även om jag inte minns..

Ett tips i all välmening, varför inte ngn gång en lugnare tur, tid att stanna och ta bilder typ fotosafari..

Sen tycker jag om ni ursäktar, att det kan gå lite fört fort på dessa små skogsvägar, möte med traktorer, lastbil eller fartglada rallyspekulanter kan få tragiska konsekvenser, för att inte tala om en vildsvinsfamilj eller rådjur.. Men mitt perspektiv är ju Touringmc´ns Med de kortare typ GS hojarna är nog många situationer mer lätthanterliga.. Som någon uttryckte det vd en träff.. - " Det är ju leksaker vi har".. Kanske.., men farliga sådana.. Denna gång gick det bra..

Tack alla för all hjälp och förståelse

Per Anders, Tack för dit vänliga och förklarande mail. med plats och tid. Innan dess "hängde allt i luften"..

Vänligen

Bo Mårtensson

(Citronjuice@gmail.com)

Annons