Norska guldkorn

Norska guldkorn

Norge är ett fantastiskt land med vägar som är som gjorda för motorcyklar, Trollstigen och Atlantvägen är två välkända exempel. Nackdelen med att turistvägarna är just att de är välkända. Trollstigen i värsta turistrusningen är att jämföra med en lång bilkö ackompanjerad av en stickande doft av brända bromsar, vilket tyvärr inte ger så mycket utrymme för sköna nedlägg i serpentinkurvorna. Det är snarare så att allt fokus måste läggas på husbilar och turistbussar för att man inte ska hamna i kläm.

Som tur är finns det ett antal andra mycket trevliga vägar i Norge, framför allt om man sitter på en GS. Det handlar i allmänhet om grusvägar som går över fjällen och som får en att le med hela ansiktet. Ofta är det en till synens oändlig räcka av krön och svepande kurvor. Klicka på länkarna för att få upp kartor över sträckorna.

 

Aursjövägen ligger relativt nära (3 mil fågelvägen, 13 mil landvägen) Trollstigen och kan med fördel hinnas med på samma dag. Om man måste välja väljer jag Aursjövägen alla dagar i veckan! Aursjövägen är en drygt 6 mil lång grusväg mellan Finnset och Sunndalsøra som klättrar upp över Aursjöfjället via en dammanläggningen vid Aursjön. Vägen är ursprungligen en anläggningsväg som byggdes vid sekelskiftet och den bjuder både på serpentiner och en riktigt häftig enkelspårig tunnel som nästan går i en spiral. Uppe vid Aursjön finns Aursjöhyttan där det går att få både kost och logi. 

 

 

Peer Gynt vägen genom Gudbrandsdalen är en mycket trevlig och lättkörd väg mellan Skeikampen (skidanläggning nordväst om Svingvoll) och Gålå. Man passerer bl.a. Nisjuvatna, Dørdalen, Dørdalsknappen och Fagerhøi där det finns goda möjligheter till fiske och vandring om man mot förmodan skulle vara trött på att köra motorcykel! Videre mot Gålå passerer man utsiktspunkten Listulhøgda (1053 m.ö.h.), som är den högsta punkten på Peer Gynt vägen.

 

 

Blåhø är ett fjäll vid Vågåmo där det går att köra hoj hela vägen upp till toppen (1617 m.ö.h.), vägen är f.ö. Norges tredje högst belägna väg. Vägen anlades i början av 1960-talet i samband med att den stora TV/radiomasten byggdes. Vägen är ett absolut måste om man befinner sig i området och det bästa av allt är att när man kört de 16 km till toppen måste man köra samma väg tillbaks! Om vädret tillåter det har man en fantastisk panoramautsikt över Jotunheimen, Reinheimen, Rondane och Dovrefjell, samt Rondanemassivet och Snøhetta. Blåhø är också ett eldorado för paragliding och hängflygning.

 

 

Vägen i Grimsdalen

Vägen i Grimsdalen (Dovre till Folldal) och vägen förbi Haustsjøen (Grimsbua till Alvdal) är två sträckor som är lagom att ta som en dagsetapp. Att de dessutom är bland de finaste MC-vägar man kan tänka sig gör inte saken sämre! Vägen i Grimsdalen och andra halvan av vägen förbi Haustsjøen är lättkörda, men första delen av den sistnämnda sträckan kräver kunskap, försiktighet och grova däck. Det finns alternativa vägar till vägen förbi Haustsjøen, använd dem om du är osäker.

 

 

Gamle Strynefjellsveien stod klar 1894, som ett mästarprov på dåtidens vägbyggnadsteknik och ingenjörskonst. På de 27 km visar naturen sina kontraster, med rundade, glaciärslipade former åt öster och en mer brantare stupande topografi åt väster. Man kan bokstavligt talat köra motorcykel hela vägen fram till skidliften, dra på sig skidorna och åka utför i juli månad.

 

Håkan Bergknut

 

Annons