XVIII - Elinstallation

Annons

Elinstallation

Innan jag går in på det specifika arbete jag utfört på min GS, Gullan, tänker jag först här komma med lite allmänna råd och anvisningar vad gäller utförandet av elinstallation å fordon. 
Till att börja med vill jag säga att detta tydligen är ett ämne som många tror att de kan, men så är alls icke fallet! Jag vill hävda att likväl som amatörer icke får syssla med starkströmsinstallation, borde de heller inte syssla med denna typ av arbeten. De som saknar nödig kännedom om ellära, exempelvis inte förstår skillnaden mellan spänning och ström och inte förstår innebörden av begreppet resistans, skall enligt min mening inte försöka sig på att göra elektriska arbeten på sina fordon, i detta fallet sin mc.
Att jag reagerar så starkt på slarv och fusk inom detta område, liksom jag gör med allt fusk inom mina yrkesområden beror nog på att det dels stör mitt ordningssinne, samt att jag som behörig installatör vant mig vid att ställa motsvarande krav på alla elinstallationer. Oavsett om det är i ett 40 kV ställverk, en kontrolltavla i en kraftstation, en gruppcentral i en verkstad eller en extraljusinstallation på en mc. 
Men eftersom jag vet att det finns många glada ”hemmafixare” vilka hyllar uttrycket”friskt kopplat, hälften brunnet” som ändå ger sig på sådant här, skriver jag detta, i hopp om att kanske något fastnar och kommer till nytta.

Jag har under årens lopp sett åtskilliga hemska installationer. Dessa avslöjas lätt till skillnad från mekaniska fuskjobb, som ofta är dolda, inuti motorer och annat. Jag vill drista mig till att säga att : en prydlig, snygg och vacker installation är en god och bra installation medan det endast i synnerliga undantagsfall förhåller sig så att en illa utförd, ful installation är funktionellt bra!

Vad kännetecknar då en god installation?
För det första skall det vara kabel av rätt typ. Det skall vara RKUB och inget annat. Det finns några specialkablar, RKXB, och RKKB som också är ”rätt”.
Men jag har sett alltifrån ringledningstråd till FK, RK, SKX och RKK.
Med rätt typ menas också rätt kabelarea. Oftast är originalinstallationen väl klen. Den är tilltagen enligt den beräknade arean, utan någon som helst marginal. Jag arbetar efter principen ”rejäla areor”. När jag bygger ett elsystem använder jag inte klenare trådarea än 1,5 mm2. Dock skulle jag som signal/manöverkabel kunna tänka mig att gå ned till 0,75 mm2. Dock är denna kabel ytterligt svår att få tag på via gängse inköpsställen. 

För det andra har inte alla kablar samma färg! Var funktion skall ha en därför specifik färg.
Jord har enligt de vanligaste systemen brun färg, medan obruten +matning (30) är röd.
Sedan kan exempelvis helljus ha vit och dess manöver vit med gult streck. Flerfärgade kablar är även de nästan omöjliga att finna på eftermarknaden. Detta löser jag på så sätt att jag har olika dimensioner men samma färg på dessa kablar, varför de är lätta att särskilja på så sätt.

För det tredje skall alla kabelskor vara av rätt typ, och av ett bra fabrikat. Det finns många undermåliga sorter att köpa. Framförallt är de sortimentaskar som brukar finnas på exempelvis Biltema och andra ställen som är mera hobbyinriktade, oftast riktigt dåliga.
NELCO är ett fabrikat som jag av erfarenhet vet är fullt godkända. De brukar finnas i mera proffsinriktade affärer.

För det fjärde skall inga kablar ligga lösa och instoppade ”lite hur som helst”. Alla kablar skall stoppas in i Systoflexslang eller motsvarande som man sedan med hjälp av krympslang, eltape och buntband bygger upp riktiga kabelstammar utav. 

För det femte skall förläggningen vara snyggt och vackert gjord, klamrad ordentligt intill befintliga stammar, och snyggt förlagd intill ramdelar eller annat fram till nya förbrukare.

För det sjätte skall all matning tas från rejäla tryckpunkter, exempelvis B+ på generatorn eller klämma 30 på startmotorn. Likaså skall jordledningarna dras till ett rejält jordtag, med ordentlig förbindelse med motorn.
Framförallt skall inte några extra kablar kopplas på batteriklämmorna! Det finns inget så störande som ett batteri lika fullt med kablar som en luffarpäls full med löss! Att ansluta på batteriet ger dessutom ett synnerligen amatörmässigt och "hemmagjort" intryck!

För det sjunde skall reläerna vara av hög kvalitét. De enda reläer jag befattar mig med är av fabrikat BOSCH eller HELLA. Lågprisreläer kanske kan vara av hyfsad kvalitét, men är det sällan eller aldrig.

För det åttonde så skall man noga överväga behovet av säkringar. Långt ifrån alla förbrukare är avsäkrade ens från fabrik. Av utrymmesskäl kan det ofta vara svårt att få plats med säkringar på en mc.
Hur jag löste detta problem på Gullan beskriver jag när jag redogör för min installation på henne. 

Om man iakttagit alla ovanstående punkter noga, samt utfört pressningen av kabelskorna korrekt, då har man ett mycket bra elsystem med minimalt spänningsfall. 
Jag har efter det att jag byggde om Gullan uppmätt ett spänningsfall på endast 0,01V på strålkastarna mätt mot jordtaget från B+.

Jag vill här inflika något om reläer. Anslutningarna på reläerna är standardiserade till namnet, men inte till sin placering.
Man skall därför alltid kontrollera stiftens placering på det aktuella reläet innan man ansluter kablarna.

Anslutningarna är enligt följande:
Stift 85 (relä)Jord
Stift 86 Manöver/signal
Stift 87 Förbrukare
Stift 30 Matning/tjockström

Slutligen vill jag tala lite om verktygen för ändamålet. 
En bra automatisk avisoleringstång är mycket värdefull. Den skalar enbart av kabeln, utan att samtidigt ta med några kardeler. Detta kan de manuella göra, särskilt om man är ovan.
En kabelsax är också väldigt bra att ha. Den klipper med kirurgisk precision till skillnad från en avbitare, som demolerar kabeln. Det i sin tur gör att den kan bli svår att få in i kabelskon. Den är dessutom alldeles utmärkt att klippa Systoflexslang med.
En riktig kabelskotång är absolut nödvändig för ett gott resultat! Billiga sådana som brukar finnas i de ovan omtalade sortimenten ger mycket tveksamma resultat.
Av kontrollinstrument är en multimeter ett basinstrument. Dels för att utföra mätningar av såväl spänning, ström samt kontinuitet och resistans.
Dessutom är några olika testlampor bra att ha.
Ett monteringsverktyg för buntband är enormt bra att använda. Dels blir buntbanden lagom hårt dragna, dessutom blir de avklippta jämnt och fint, utan att lämna en vass kant som man lätt river sig på.

Nedan visar jag några bilder på verktyg och instrument.
Bild nr.1 visar från vänster: kabelskotång, avisoleringstång, kabelsax. 

Bild nr.2 visar en dålig kabelskotång

Bild nr.3 visar ett monteringsverktyg för buntband samt en sämre/mera svåranvänd avisoleringstång.

Bild nr.4 visar några olika test/provlampor. Den vänstra visar dessutom polariteten.

Bild nr.5 visar en multimeter